En himmelsk dag

Igår lämnade vi Breckenridge på snöiga smala vägar genom Rocky Mountains. Som den skåning Anna är har hon stor respekt för snöigt väglag och låg därför bakom en lastbil i 20 mph i ungefär en timme (på en 70 mph-väg).

Efter tips från nyskapade vänner i Breckenridge körde vi till Moab, Utah. Utah är nationalparkernas delstat och det tog vi fasta på idag. Landskapet är spektakulärt och man kan nästan se en cowboy lura bakom varje hörn. Det känns lite som att vara i en filmkuliss. Vårt första besök var i Arch Nationalpark och svenska som vi är läste vi på inför vårt besök och studerade informationen på anslagstavlan väl. Lillasystrar som vi är förstod vi först på plats att nationalpark innebär vilda djur, bland annat bergslejon. Detta läste vi när vi redan stod i bergen. Med den nya vetsakpen började vi traska längre ut för att få lite riktig trekking. Plötsligt ser vi nya spår i snön! Vi står still (för det hade vi läst att man skulle) och spanar. Plötsligt ett konstigt ljud!! Som vittne kan Anna meddela att Sofias ansiktsuttryck blev avslappnat men ändå spänt, lite: "fuck, det händer verkligen, ja ja jag får väl dö". Sofia hävdar att hon lugnt övervägde situationen och försökte få kontroll på var lejonet befann sig. Anna glömde lejonet och blev istället helt fascinerad av Sofias reaktion. Det visade sig vara en fågel som flög strax över oss, men denna upplevelse gjorde att vi var lätt på vakt resten av dagen. Sofia var reda för att stå still (och slåss tillbaka om hon blev anfallen för det hade hon läst) och Anna var beredd att springa (för hon är ju ändå rätt snabb).

Vidare åkte vi till Death Horse Peak i ilfart. Lillasystrarna hade inte planerat åka dit idag men efter kontroll i guideboken så stod det att man absolut inte fick missa detta och att det helst skulle göras i skymning. Perfekt med 40 minuter till solnedgång. En isig väg ut medtrafikanter kan ändå gå rätt snabbt och oj vad guideboken hade rätt! En helt sagolik vy som aldrig kan fångas på bild, men vi har som alltid försökt. Vi har sammanlagt tagit 370 foton idag... Enjoy.

Det har varit en helt fantastisk dag med underbar natur, men också en dag med nära-döden-upplevelser. Vår andra kom på vägen hem när vi i mörkret skulle passera ett järnvägsspår. Vi kontrollerade noga innan vi körde över att spåret var tomt. Mitt på spåret lyser plötsligt en stark lampa rakt i ögonen på oss, givetivs associerar vi detta till att tåget är på väg. Sofia som kör tänker "fuck, det kommer verkligen ett tåg, ja ja jag hoppas vi hinner". Medan Anna som satt bredvid istället spände kroppen för att förbereda sig på smällen (hon är ju ändå rätt stark, hon kanske kunde hålla emot) och blundade. Skräcken varade bara i någon millisekund till vi förstod att vi åkt förbi en strålkastare. Men vem sätter en sån mitt på ett järnvägsspår?!

Puss och kram

Vi hann till solnedgången.

Chillar på en jättestor sten.

Vi i en ostkrok!!

Det är tufft att vara cowboys, vi lyckades inte.

Dagens fråga: när kommer stenen ramla ner?

Sunset à la Ax.

Sunset à la Sofia.

Som sagt, allt kan inte fångas på bild.

Sliding down that road.

Anna kom så här nära kanten, men hon höll i sig i ett litet träd (säkerhetstänk).

Sofia hade i alla fall en mur.

Våra fotriktiga skor, perfekt för att trekka i massa snö och minusgrader.

Haaaaaallllllååååååååå!