Master of iron six.
Hang loooooose.
Dallas-sallad. Med kött.
And Cowgiiiiiiiiiiiiirl.
Aahh. Men det var ett bra träningspass.
Så idag har vi gjort staden Dallas. Den första person som vi pratade med träffade vi vid JFK´s minnesplats (tillika dödsplats) och han presenterade sig i cowboyhatt och med namnet J.R. Vi var verkligen här i Dallas, Texas.
Efter en kort sightseeing (faktiskt bara JFK och sen det som kallats det bohemiska art district som bara bestod av nya flasha och ocharmiga hus) stannade vi för en riktig oljepamps-lunch. Vi hittade detta ställe efter att vi sett tre personer försvinna ner från gatan med hiss. Nyfikna som vi är följde vi efter och fann en liten solig innergård som vi givetvis ville sitta på. Detta var säkerligen svårbegripligt för de sanna Texasborna men för oss solsvältfödda svenskar var det ett ypperligt tillfälle att äntligen få lite sol. Vi nekade både en tänd brasa, "värmelampa" och parasoll.
Dallas som stad förvånade oss med att vara modernare än vi förväntat oss, men måste samtidigt sägas vara ganska ocharmigt. Vi hade hört talas om en liten förort som heter Fort Worth som enligt Lonelyplanet skulle vara cowboysarnas hemstad. På väg till detta ställe passerar vi en golfbana och tanken på att promenera över en grön fairway i det fina vädret och öva på svingen
fick oss att göra en liten detour. Fantastisk! Till råga på att vi faktiskt fick spela golf (Sofia säger halleluja!) så fick vi även köra golfbil (Anna säger halleluja!)! Otrolig roligt. Banan var väldigt fin och vi hann med härliga nio hål med varierande framgång och avslutade rundan med att konstatera att vi med lite övning nog ändå har talang för detta. (Detta trots att Sofia inte fick mer än 13 p och Anna strax under... ) Det kommer komma fler golfrundor framöver så snart vädret tillåter och de kommer alla innehålla golfbil.
Efter ytterligare en mindre ångestattack och ännu en nedsvettad tröja hade vi tagit oss genom Dallas rusningstrafik till Fort Worth. Vi hittar det som skulle vara vårt budget motell och inser att det inte riktigt är så budgetmässigt som vi tänkt oss. Men hellre än att åter ge oss ut i trafiken valde vi att chippa in några extra dollares. Detta resulterade i att vi hamnade på hotell med träningsrum där vi genast gav oss hän åt 60 minuters intensiv träning. Efter detta upptäckte vi den lilla "simhallen" med tillhörande jaccuzzi där vi avslutade träningspasset med en kall öl. Indeed living the hard life...
För att kunna checka av ytterligare en punkt på vår lista hade vi letat upp ett ställe där det kunde förväntas line dance -Billy Bob. Tjejen i receptionen utlovande cowboyhattar, både Billys och Bobbys och dans på rad hela natten. Med otrolig spänning tog vi oss till detta beryktade ställe, som lär ska ha funnits här i årtionden, för att hitta det mer eller mindre tomt. Vi hann beställa en öl, spela en omgång biljard för att sen behöva lämna stället. Men även om det inte blev riktigt vad vi förväntat oss är vi ändå glada över att ha fått se detta enorma ställe. Vi kunde höra musiken i väggarna, se cowboysarna rida på tjuren (ja de hade manege där de rider levande tjurar!), känna stampandet av paren på dansgolvet och känna lukten av öl, svett och tårar.
Det har varit en fantasisk dag helt enkelt - helt en dag i Dallas tecken: kött, bil, golf, öl och pool. It's a hard life overseas but someones gotta do it!
Slutsats: att köra golfbil är livet.
Puss och Kram
Relalalaxar i parken.
90-talsmusik is da shit in Kansas City.
Barpersonalen underhöll också. Oj vad skoj. Gick kanske lite fort i ombytet...
Anna goes glowing pyjamas.
Anna har hittat en matchande vän.
