måndag 23 november 2009

Dallassallad i Texas

Vägen från New Orleans till Dallas var lång. Det tog oss en solig dag (i bil) att komma fram till JRs och Peggy-Sues hemstad. Endast ett stopp blev det under denna dag - Waffel House middle in nowhere. Men detta stopp, blev såklart, mycket fascinerande.

När vi tankat bilen till max körde vi till lunchen 10 meter därifrån, men det är the American Way. Vi satte oss i baren och beställde scrambled eggs, korv, bacon, jättevåfflor, majsröra, raggmunk, toasts, två cola och två kaffe. Denna mastodontlunch satte vi oss på fyra minuter. Anledningen till denna stress var att servitrisen hade hela sin familj på Dinnern. Vi drog slutsatserna om tralier-home, arbetslös far och framtida kollobarn mycket snabbt. Detta bekräftades under vårt intag av alla kalorier då servitrisen/mamman både bytte blöjor och gjorde vår lunch, skällde på sin make (som spelade ett intelligensbefriat spel på sin splitternya iPhone). Det hela var mycket absurt, men då de hade två små barn övergick glädjen snabbt till förskräckelse. Då den knappt två-åriga dottern började leka med de stekheta våffeljärnen blev vi båda mycket nervösa Detta yttrade sig i att Anna satt tyst och stirrade snett upp i taket medan Sofia nervöst pratade konstant, vilket Anna inte hörde...och detta medan all mat åts. Finalen av hela vistelsen var när servitrisen/mamman gjorde varsin drink till sina barn innehållande 2 dl mjölk, 1 dl socker och 1 dl kaffe. Efter denna drink blev två-åringen mycket speedad vilket pappan ansåg besvärligt och satte henne på en stol och sa åt henne att sitta still.

Vi drack snabbt upp kaffet och betalade, vi har aldrig gett så mycket dricks i detta land förr. Allt med hopp om att servitrisen/mamman skulle bli glad och döttrarna få en lugn kväll.

Puss och kram


Innan vi körde 10 meter till Waffel House för lunch

1 kommentar:

  1. Efter en sådan lunch hade jag inte orkat köra 10 meter!
    MAMA i Lund

    SvaraRadera