OBAMARAMAAAAAAAAA

Okej, okej. Såhär gick det till den dagen vi träffade president Barack Obama. Vi förberedde oss väl och steg upp arla morgon (ja till och med Anna var uppe med tuppen!) och grundade med en stadig frukost. Vi tog sedan följe med ett gäng militärer på tunnelbanan ut till Arlington Memorial Cementary. Kamerorna var välladdade och så även vi. Vi anlände 10.18 och fick då veta att vi borde varit där ca 9.18. Fast beslutna att inte ge upp gick vi ändå in. Vi gick och gick och gick till vi inte längre fick gå längre. Secret Service hade då stängt området eftersom Presidenten var på väg in. Ohh det var nära nu. Hur skulle vi lösa detta? Vi tänkte att vi i alla fall kunde höra hans tal från den plats vi stod. Vi hörde också militären säga till varandra "The president has arrived". Mycket riktigt fick vi efter att först hört, och sjungit med i, nationalsången också höra Mister Obama tala!! Coolt! Lyckan var stor, men vi skulle inte nöja oss här. Nej, har vi bestämt oss för något genomför vi det också.

Så vi skyndade oss ner till den stora vägen lagom för att hinna se det långa ekipaget dra förbi. Precis framför oss. Vi såg hans siluett klart och tydligt ca 15 meter ifrån oss. Direkt efter vinkar Anna, och får en vinkning tillbaka, från vice presidenten Cheney. (Tror vi...)

Men vi ger oss inte här. Vi går ner till den stora STORA vägen och vad händer där? Jo de passerar igen och den här gången rullar Barack ner sin ruta och vinkar till oss med sitt härliga bländande leende. (Vi tror att han kände igen oss från tidigare och vinkade lite extra.)

Sannerligen en stor stund i Annas och Sofias liv! Troligen en av resans större. Mr President, och inte vilken som helst utan Obama, i självaste Washington DC. Det blir inte mycket större.

(Vi lyckades inte riktigt fånga detta på bild, men detta får duga. Tråkigt, men ändå bilden finns etsade i våra minnen.)

Puss och kram