The Coast to Coast Tour: The Big Easy

Vi har nu kommit till Söderns pärla New Orleans, staden där jazzen föddes och fortfarande lever. Som vanligt inledde vi med att leta efter vårt boende i denna enkelriktade stad i ca 45 minuter för att sedan hitta det precis där vår GPS Mandy hela tiden visat. Detta skyltlösa hostel är ett av våra billigaste boenden i USA, men trots det har vi två rum med två dubbelsängar, för att inte säga trippelsängar, två TV-appareter och egen toalett. Det kostar inte alltid att ligga på topp.

New Orleans är också hemstad för basketlaget (eller som Anna säger basketbollslaget) Hornets som vi givetvis stöttade på deras hemmamatch (eller som Anna säger hemmabasketbollsmatch) mot Atlanta (eller som Sofia skriver Atalantatatana) Hawks. Inne i arenan fick vi ett smärre epileptiskt anfall på grund av allt blinkande och tjutande. Innan spelet började fick vi stå upp med order om att lägga handen på hjärtat och sjunga med i nationalsången. Vi valde dock att stå tysta med handen på ölen. (Vi har varit med om en liknande situation tidigare- på en biograf i Thailand.) Efter detta var det gemensam bön ledd av en pastor. Även denna gång höll vi handen på ölen. Tidigt in i matchen insåg vi också att vi inte är så inbitna basket(boll)sfans som vi tidigare trott, men efter några öl hade vi både räknat ut poängsystemet och börjat tycka att matchen, eller i synnerhet publiken, var riktigt underhållande. Hornets vann, poängen har vi glömt. Thank you John for helping us getting the tickets. Without you there wouldn't have been any basketball for us!!

Efter denna match blev det taxi till de franska kvarteren och Bourbon Street där vi mötte upp vänner från Washington. Bourbon Street kan liknas ett mini-Ibitza med nakenhet, fyllighet och sockriga drinkar men med bättre musikliv. Trots detta är det ändå en charmig stad med bra uteliv! Anna fick två pärlhalsband kastade till sig, Sofia fick inget och var igår för stolt för att plocka upp ett från backen.

Puss och Kram