Det finns så mycket att säga om detta hus, men det går nog inte riktigt att förstå hur stor upplevelse det är om man inte är på plats. Herregud vad denna man har åtsadkommit. Själva har vi åstadkommit ca 300 foton på ALLT. Han må ha varit rik, men vi är 500 kronor fattigare, men det var det värt för att kunna dricka varmt kaffe snyggt, servera mat kungligt, spela golf as nr 1 och dricka varm banan-jordnötssmörs-chokladdryck som ett fetto (Elvis senare år= Sofia om ett halvår). Dessutom var det oerhört få andra turister där (lillasyster-flow...) vilket innebar att det blev extra fina (och många) bilder utan tyska turister. Julpyntet som Elvis använde, och som vi på vår nya DVD lärt oss var en viktig del för Kungen, var redan på plats och Elvis önskade oss en god jul. Vi kan erkänna att vi fällde varsin liten tår när vi vid poolen förstod att Elvis låg begraven strax bredvid. Elvis has not left the building.
Memphis känns inte riktigt lika snällt och välkomnande som Nashville. Det vi sett så långt är en klart fattigare stad och tuffare tider. Det gjorde att vi stannade i bilen och köpte med mat hem till hotellet istället för att ta oss ner downtown. Dessutom har vi firat våra första 100 miles med kall öl. Nu väntar bara 400 till.
Maten var fortsatt stekt och fantastisk (våra första stekta gröna tomater) och ger oss en anledning att stiga upp tidigt för att hinna springa på löpbandet (eftersom vi inte vågar springa ute). The war against southern fat belly has just begun! (And right now we are loosing...) Hepp!
Puss och kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar